Det kan vara en ren befrielse att komma på att man inte är världens bästa på allting och att halva ”att-göra-listan” inte kommer att bli gjord. Och att det är i sin ordning.
För exakt där vemodet över det ogjorda sätter in har jag lärt mig av de stora mystikerna att man kan utföra en övning, kanske en av livets viktigaste.
Den handlar om att våga släppa saker. Låta ambitioner gå.
Och just när de gör det, öppnar sig ett utrymme som gjort för att lyssna på den musik som får tidens tvångströjor att brista, läsa färdigt sin bok i lugn och ro eller bara harva omkring i allt det halvfärdiga och glädja sig åt den halvan som faktiskt är gjord.
”Ett brustet halleluja”
Tomas Sjödin