Jag gillar den berömda myten i Platons ”Gästabudet”, där människorna var hermafroditer tills Gud spjälkade dem itu och sedan dess irrar de två hälfterna kring på spaning efter varandra. Kärleken är en längtan efter vår förlorade hälft.
En romantisk bild kanske men jag känner igen mig.
Jag söker någon som påminner mig om mig själv men som samtidigt kompletterar mig så att vi båda blir mer hela.
Kärlek är när vi utan att tveka känner att vi har hittat hem.
Visst är den fin :)
Kram