Det som skiljer oss människor åt är bland annat hur vi hanterar våra misstag. Några prickfria finns inte.
Somliga är mästare på att få andra att känna sig skyldiga till deras egna misstag. I deras närhet blir luften laddad av nervositet och osäkerhet. Annat då med dem som tillstår sina tillkortakommanden. Nära dem känner man att man ryms. Människor som inte tillstår sina brister – de må vara hur kompetenta och berömda som helst – är sällan vackra.
Man önskar ibland att våra samhälliga företrädare hade lite närmare till det leende som röjer denna självinsikt. Ett leende för varje misstag är ingen dålig slogan för ett äktenskap, en familj eller ett samhälle.
För en sak vet vi, och det är så snart någon tar risken att spela på sitt livs instrument så kommer hon förr eller senare att spela fel. Än sedan? Just där uppstår ett tomrum som kan fyllas av ett leende.
Ur varje sådant leende växer en lite varmare värld.
Tomas Sjödin