Eva Birath - Konsten att lyssna

Du verkar ha JavaScript inaktiverat, du måste aktivera det för att kunna använda sidan ordentligt! Kolla här.

Konsten att lyssna

publicerat 09/01 2011, kl. 11.46 i Livsfilosofi

När du lyssnar på en annan person, lyssna inte bara med intellektet, lyssna med hela kroppen.

Känn energifältet i din inre kropp medan du lyssnar. Det leder uppmärksamheten bort från tänkandet och skapar ett stilla rum som gör det möjligt för dig att verkligen lyssna utan att intellektet lägger sig i.

Du ger den andra personen utrymme – utrymme att vara. Det här är den mest dyrbara gåva du kan ge.

De flesta människor vet inte hur man lyssnar eftersom det mesta av deras uppmärksamhet upptas av tänkandet. De är mer uppmärksamma på det än på vad den andra personen säger, och inte alls på det som verkligen betyder något: den andra personens Varande bakom orden och intellektet.

Du kan inte känna någon annans Varande förutom genom ditt eget. Detta är början på insikten om och förverkligande av enhet, vilket är detsamma som kärlek. På Varandets djupaste nivå är du ett med allt som är.

De flesta mänskliga relationer består till största delen av intellekt som samspelar med varandra, inte av människor som kommunicerar, som upplever sann gemenskap.

Ingen relation kan blomstra på det sättet, och det är därför det uppstår så mycket konflikter i relationer. När intellektet styr ditt liv uppstår det ofrånkomligen konflikter, missämja och problem.

Att vara i kontakt med den inre kroppen skapar en inre klarhet och stillhet i vilket relationer kan blomstra.

Eckhart Tolle

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven 2011-01-09 13:31:11.632743+01:00, av Lotta Lindström:

Så innerligt sant så .. Mycket bra ämne det där .Kan ju bara önska att fler orkade lära sig att lära känna sin kropp och sitt sätt att vara mot andra ... Alla borde stanna upp en stund och tänka efter /lyssna..

2:a kommentar, skriven 2011-01-10 21:59:56.460084+01:00, av Anders Hström:

Dessa underbara vitsippor som snart kommer till din del av landet visar på hur en sådan öppenhet som du beskrev i ditt inlägg och ett sådant lyssnande kan ge så mycket ljus och glädje. Ibland är vi nog för stressade för att verkligen se vår medmänniska. Ibland kan förutfattade meningar stänga ett sådant lyssnande så att vi inte ger det en möjlighet att känna den andra personens varande. I stället tränger sig egot på och tar det verkliga lyssnandets plats, när vi ser inåt mot vår kropp. Alla behöver vi gå djupare in i ett lyssnande som öppnar och befriar våra medmänniskor och ser dem sådana som de verkligen är. Illusioner och restriktioner som begränsar den egna eller andras frihet hör inte hemma i varandets livsform, för att använda Fromms terminologi. Däremot gör kommunikation och lyhördhet inför medmänniskans behov det. Liksom en ömsesidig respekt där man möter sin medmänniska som någon som man ska öppna sitt inre rum för att lyssna in, snarare än någon som utgör ett hot som man behöver begränsa och låsa fast vid en bild djupt främmande för hur den människan egentligen är. Denna ömsesidiga respekt som ser medmänniskan, borde alltid leda till en dialog där sådant som stör så snabbt som möjligt kan göras något åt innan det hinner förgifta gemenskapen på djupet. Det har hänt saker i min närhet som gör att jag vill utveckla dessa tankar bortanför en global offentlighet Det kan röra arbetskamrater och andra. Om detta tänker jag skriva till dig i ett gammaldags brev när jag får tid. Jag hoppas det brevet ska kännas uppmuntrande och inspirerande också i likhet med denna kommentar. Du har säkert eftertänksamma refektioner att komma med i fråga om dessa tankar. En av frågeställningarna handlar om vilka misstag som kan förlåtas och när detta inte längre är möjligt. Det kan komma fram många intressanta aspekter på den och på andra frågor som kan publiceras. Må riktigt gott och vila i varandet, öppna ditt inte mot ljuset, ge dina medmänniskor det inre lyssnandets rum som får dem att se de medmänniskor de i sin tur kommer i kontakt med som sådana de innerst inne är. Jag åker på en konferens i morgon, men vi får väl höras av mera sedan. Då kan jag bara nås på min mobiltelfon. Kanske ser du någon ny sida av vinterljuset, nu i extremhalkans tid. Författaren Margareta Melin kan jag också rekommendera. Henne kan du nog ringa upp om du vill och diskutera livsfrågor med, utfrån hennes böcker. Hon och jag tittade på din konst tillsammans i somras och vi uppskattade den väldigt mycket. Jag ger dig ett lite sorgset leende, för det händer så mycket i min närhet som jag inte trodde skulle kunna hända. Må riktigt gott och ta in skönheten varhelst den finns, liksom lyssnandet inåt mot dina medmänniskor. Låt det här inspirera dig vidare på din väg genom livet.