Eva Birath

För mig har det alltid varit en självklarhet men jag förstår idag att innebörden är väldigt olika för oss och att det för en del människor inte betyder någonting.

För mig står ”heder” för en slags stolthet i att göra rätt, att jag kan stå för mina åsikter och handlingar. Det är en känsla av värdighet som ger mig ett lugn istället för ett dåligt samvete.

Vår rättsuppfattning tror jag att vi till stor del får i vår uppfostran redan från tidig ålder och vi som fått en bra fostran skall vara tacksamma våra föräldrar då mycket faller sig naturligt.

Jag tror nämligen att oavsett hur vi är eller har blivit fostrade så uppskattar vi alla ”hederlighet”, människor vi kan lita på.

Dessutom tror jag aldrig att en ”ohederlig” person kan bli lycklig utan tvärt om väldigt ensam, då det krävs förtroende för att komma en annan människa nära.

En enkel regel som jag tycker funkar bra är ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” … tänk vilken värld vi skulle ha om alla levde efter det!

I Wikipedia står det så här:

Heder eller ära är ett antropologiskt och sociologiskt begrepp kopplat till social status, och är ett begrepp för andra människors uppskattning av en människas personliga värde. Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle. Varje individ har ett mått av heder inom en grupp. En grupp har också ett mått av heder inom en större grupp. Hedern förändras med personens handlingar - en handling som gynnar gruppen ökar individens heder, medan en handling som skadar gruppen också skadar personens heder. Den som förlorat sin heder riskerar att bli utstött ur gruppen och i värsta fall bli utsatt för hämnd, medan stor heder kan leda till makt och andra privilegier. Normen för vad som anses hedrande och vanhedrande varierar med tid och plats - till exempel har en ogift kvinnas kyskhet och en gift kvinnas trohet varit avgörande för hennes heder i många kulturer; ett annat exempel är den traditionella mansrollens ansvar att försörja sin familj.

Motsatsen till heder är skam eller vanheder.