Jag tror att rädsla i olika former är orsak till det mesta av vårt lidande både på det personliga o det kollektiva planet … o det alldeles i onödan.
Rasism är exempel på rädsla för det okända … bättre att angripa än att bli angripen.
Religiös fanatism är rädsla för att just min religion inte skulle vara den enda rätta o jag då eventuellt skulle ha fel … hemska tanke.
Många relationer förstörs pågrund av rädsla. Istället för att njuta av kärleken stöter man bort den man älskar med sin rädsla över att förlora den. Svartsjuka o sura miner över inbillade scenarios är inte vackert eller speciellt älskvärt.
Skräcken för att dö gör att många går omkring o fantiserar ihop olyckor som möjligen skulle kunna inträffa och mår dåligt av sin oro … vi blir extremt kreativa när det gäller att tänka destruktiva tankar.
Lögnare är rädda för att sanningen inte duger och trasslar därför in sig i den ena lögnen efter den andra med skräcken för att bli avslöjade.
Osäkerhet på sin egen person gör att man målar upp en falsk bild av sig själv därför att man är rädd att den man verkligen är inte duger och har sen problem att leva upp till illusionen. Eller så försöker man höja sitt ynkliga lilla jag genom att trampa på andra.
Föräldrar förskjuter barn som de tycker drar skam över familjen men i själva verket beror det på deras egen rädsla för hur andra skulle döma dem själva.
Man tror att det är så svårt att inte vara rädd men livet blir betydligt mer komplicerat och svårlevt om man är det.
Sluta!
Släpp rädslan o acceptera livet, dig själv o verkligheten sådan som den är. Älska o njut o sluta oroa dig över allt som du ändå inte kan påverka … först då lever du ditt liv till fullo.
Amen!! :o) det vi behöver vara rädda för är rädslan själv (mandela tror jag)