Flera av mina vänner har kärleksbekymmer nu, så det blir mycket snack om relationer. Jag är verkligen ingen expert på området men kan ändå inte låta bli att reflektera.
Jag tror att många fokuserar alldeles för mycket på sig själva och på sina egna förväntningar om hur partnern skall vara, tänka o agera för att göra dem lyckliga. Din lycka är inte en annan människas ansvar.
Jag kan älska, stötta och finnas för någon men jag kan inte ta för givet att den människan skall göra detsamma för mig. Något sådant rättvisesystem finns inte.
Kärlek är något positivt och vackert, något att vara tacksam över o inget man kan kräva eller förhandla om.
Att ge kärlek utan att ha förväntningar på motprestation funkar bra mycket bättre än att sura för att han eller hon inte agerar som jag vill. Det leder faktiskt bara till att man själv blir mindre älskvärd och jag ifrågasätter om det är kärlek det handlar om.
Jag råder inte någon att stanna i en kärlekslös relation, men jag tror att vi skulle känna oss nöjdare o mer älskade om vi inte fokuserade så mycket på hur saker och ting borde vara enligt våra egoistiska spelregler.
Älska osjälviskt o se kärleken som en gåva utan krav på motprestation ... det är det som är kärlek
Klockrent, som vanligt... :o)