Eva

publicerat i Eva

Jag är mamma, mormor, operationssköterska samt inredningsarkitekt men idag jobbar jag som personlig tränare, konstnär och designer.

 

Bodybuilding började jag med sent i livet och tävlade för första gången 2003 när jag var 47 år, sen dess har jag tävlat varje år t.o.m. 2009. Som bäst har jag placerat mig 4a på ett SM.

 

Tävlandet har gett mig mycket kunskap om kost och träning och har också fått mig att inse hur viktigt det är för vårt välmående.

 

Jag vill inspirera dig till ett hälsosamt liv. Bra kost, styrketräning och fysisk aktivitet är något som vi alla mår bra av, oavsett nivå eller ålder.


Den här bloggen kommer att handlar om att må bra i både kropp o själ.

 

Min tro

Jag tror på den goda kraften, på kärleken eller kalla det för Gud, det är samma sak för mig. Jag tror att vi alla har både onda och goda krafter inom oss och att det är upp till oss var och en att bestämma vilken kraft vi låter oss styras av.

 

Jag är inte kristen eller religiös på något sätt. Religion för mig är ett livsfarligt maktmedel som skapar mer problem i världen än något annat, genom fanatism, fördomar och trångsynthet.

 

För mig är alla olika religioners Gudar en och samma sak, och att läsa och tolka bibeln, koranen eller andra tusenåriga skrifter ordagrant, är för mig ren idioti.

 

Mycket av det som står i dessa skrifter är goda råd och en källa till stor kunskap om hur vi skall leva våra liv på bästa sätt för att bli lyckliga, och mycket av det tycker jag vi skall ta till oss, men det måste ändå ses i ett perspektiv av tiden, översättningar och bildspråk mm. Att hålla på och bråka och kriga över detaljer i dessa skrifter istället för att se till budskapet är både kärlekslöst och korkat.

 

Kärlek

När man tänker på kärlek är kanske det första man tänker på en kärlekspartner, och visst måste det vara underbart att dela sitt liv med en människa som man verkligen älskar, men har man nu inte haft den lyxen att ha träffat på en lämplig kärlekspartner, kan man ändå leva ett liv fyllt av kärlek.

 

Jag har levt ensam i tolv år nu men upplever att jag lever i kärlek, jag känner kärleken till mig själv, till livet och mina nära. Jag har lärt mig att bli mer kärleksfull med åren, framförallt för att jag har känt att jag mår så mycket bättre av det men också genom att ha känt vad som händer om man blir bitter och hatisk.

 

Bitterhet och hat leder aldrig till lycka, inte heller att vara elak eller vilja en annan människa illa.

 

För att lyckas leva i kärleken får man försöka se det som är gott i människor och ha förmågan att förlåta, både andra och sig själv.

 

Att ge kärlek och omtanke till sin omgivning utan att förvänta sig något, ger så mycket mer tillbaka.

Det kan räcka med att le åt människor man möter och visa allmän vänlighet.

Det jag har kommit fram till är egentligen självklarheter och inga nyheter, den kunskapen har funnits i de flesta religioner och filosofier sen årtusenden tillbaka.

 

Tråkigt nog verkar vi moderna människor helt ha glömt bort all den insikt o kunskap som finns, kanske är det dags att se tillbaka och lära av historien.

 

Jag hoppas att jag kan ge dig en tankeställare i en tid då de flesta människor verkar totalt ignorera alla gamla kunskaper och istället stressar ihjäl sig i jakten på en lycka vi tror vi kan uppnå med hjälp av pengar, och på vägen begår vi alla misstag man kan göra.

 

Vi är en produkt av våra tankar, värderingar, gärningar och känslor men också en produkt av hur vi tar hand om våra kroppar.


Kropp och själ är ett, och det är vi som har ansvaret för vår egen lycka, ingen annan.