
När någon går till doktorn och säger: ”Jag hör röster i mitt huvud” blir han eller hon sannolikt skickad till en psykiater. Faktum är att så gott som alla på ett liknande sätt hör en röst, eller flera röster, i huvudet hela tiden: de ofrivilliga tankeprocesser som du inte inser att du har makt att stoppa. Ständiga monologer eller dialoger.
Du har säkert träffat på ”galna” människor som hela tiden pratar eller muttrar för sig själva. Det är faktiskt ingen större skillnad på det och det som du och alla andra ”normala” människor gör, förutom att ni inte gör det högt. Rösten kommenterar, spekulerar, dömer, jämför, klagar, tycker om, tycker inte om och så vidare.
Rösten är inte nödvändigtvis relevant i den situation du befinner dig i just för tillfället. Den kanske återupplivar det förflutna eller förställer sig framtida situationer. Rösten föreställer sig ofta att saker och ting går fel – det kallas för oro. Ibland ackompanjeras ljudspåret av bilder eller ”mentala filmer”. Även om rösten är relevant i den aktuella situationen tolkar den saker utifrån det förflutna. Det beror på att rösten tillhör det betingade intellektet, som är ett resultat av dina samlade erfarenheter liksom av de kulturella tänkesätt du har fått i arv.
Du ser och bedömer alltså nuet med det förflutnas ögon och får en fullständigt förvrängd bild av det. Det är inte ovanligt att den här rösten är en persons värsta fiende. Många människor lever med en plågoande i huvudet som ständigt angriper och bestraffar dem och tömmer dem på livskraft. Den ger upphov till gränslös olycka och förtvivlan, liksom sjukdom.
De goda nyheterna är att du kan ta dig ur intellektets grepp. Det är den enda verkliga frigörelsen. Du kan ta det första steget redan nu. Börja lyssna på rösten i ditt huvud så ofta du kan. Var särskilt uppmärksam på alla återkommande tankemönster, på de där gamla grammofonskivorna som har spelat i ditt huvud kanske under många år. Det här är vad jag menar med att ”iaktta tänkaren”, vilket är ett annat sätt att säga: lyssna på rösten i ditt huvud, var där som en bevittnande närvaro.
Lyssna opartiskt på den rösten. Det vill säga, döm inte. Undvik att döma eller fördöma det du hör. Att göra det skulle innebära att samma röst har smugit sig in igen genom bakdörren. Du kommer snart att märka att där är rösten och här är jag som lyssnar på den, som iakttar den.
Denna insikt, denna känsla av din egen närvaro, är inte en tanke. Den uppstår bortom intellektet.
"Lev livet fullt ut"
Eckhart Tolle