Vi är så lurade
Jag var själv en stark motståndare till den hysteriska massvaccineringen och misstänkte hela tiden att det bara handlade om ytterligare ett sätt för pengagiriga egoister att sko sig på oskyldiga människor.
Nu kommer ytterligare bevis på att mina misstankar var befogade
Massvaccinering räddade sex liv
Sverige vaccinerade 60 procent av befolkningen mot svininfluensan, Tyskland bara 8. Trots det redovisar de båda länderna samma dödlighet. Den kostsamma massvaccineringen av över fem miljoner svenskar beräknas enbart ha räddat sex liv, visar SvD:s granskning.
Det skulle vara intressant att få en siffra på hur många som blev skadade av vaccinet o hur mycket kalaset kostade.
"Ryckig och bisarr ordning utan äkta rehab"
Som distriktsläkare (sedan 1980) har jag senaste åren varje vecka, deltagit i eller bevittnat patientfall, där Försäkringskassans sätt att hantera dessa ärenden är både inhumant och även juridiskt ohållbart.
Begreppet ”utförsäkrad”, som dök upp för ett par år sedan, är en orimlighet i sig.
Socialförsäkringen presenteras som obligatorisk, alla skall tillhöra den, betala avgift till den genom skatten, man kan inte lösgöra en premie att själv använda för en förmånligare sjukförsäkring än samhällets, när omfattningen urholkats till oigenkännlighet. Egen sjukförsäkring får bekostas utöver den obligatoriska, om man inte är nöjd. Giltigheten begränsas till dagar att ”förbruka”, sedan upphör utbetalningen abrupt (oavsett hälsoläget) utifrån komplexa regler.
Även i den nya Socialförsäkringsbalken används begreppet ”rehabiliteringskedjan” om etapperna, när arbetsförmågan förväntas återkomma, med brytpunkter vid 3 mån (obligat omplacering) och 6 mån (prövning mot hela arbetsmarknaden) Några (inte alla) tillfrisknar inom detta halvår.
En patient med specialiserat yrke, kanske med gedigen utbildning och erfarenhet, tvingas ställa om på mycket kort tid till att söka jobb på lösa boliner utan verkliga rehabinsatser. FK:s ”övergripande rehabansvar” är en luftkonstruktion utan förpliktelse. I bästa fall görs omfattande dyra utredningar med ibland konstaterande av ”restarbetsförmåga”, inte sällan bortses sedan från resultaten !!!
Äkta rehabilitering sker alltför sällan, en detaljerad dokumentation av läget blir huvudsyftet för att tillgodose en raffinerad beslutsordning som utvecklats till en byråkratisk apparat med detaljstyrning.
(Vägledning 2001:7), Vägledning 2004:7, ”Att skriva beslut i Försäkringskassan” 2005:14 (32 sid.)
Denna apparat mal betydligt långsammare än ”rehabiliteringskedjan” som patienten förväntas följa.
Ofta vet patienten efter veckor eller någon månad inte vad FK beslutat i sjukfallet och när beslutet väl kommer gäller det ”omedelbart” (Socialförsäkringsbalken 112 kap.§5)
Starten är patientens sjukskrivning och landets distriktsläkare har i omgångar drillats och ”utbildats” i hur man skriver de bästa läkarintygen.
Fokus ligger helt på att detaljerat och mångordigt intyga begränsningar i arbetsförmåga, gärna med numerisk precisering av nivå av smärta, trötthet, ork, nedstämdhet m.m. helst med beskrivning hur detta fördelar sig över dagens timmar, om kapaciteten räcker för insats i 2, 4, 6 eller 8 timmar.
Någonstans finns en gräns för hur långt och uppsplittrat någon alls kan uttala sig om detta med bevarad trovärdighet . Till vilken nytta drivs denna pappersexercis ??? Detta ämne borde vara uttömt sedan länge.
Extra resurser behövs i stället för att kraftigt utöka både medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering (kraftfulla rehabkliniker) för att hjälpa patienter åter in i arbetslivet under ordnade och anständiga former.
Landstingens vårdgaranti enligt lag anger en gräns på tre månader (för första åtgärd!). Prövningen ”mot hela arbetsmarknaden” är en uppgift i klass med att lyfta sig själv i håret . Frågan är vidöppen, svaret blir därefter.
Jag vill påstå att ingen sjukskrivande läkare har vare sig kunskap eller kompetens eller ens teoretisk möjlighet att uttala sig med någon som helst precision, huruvida en viss patient skulle kunna ta ett av t ex 20 angivna jobb av alla hundratals existerande varianter på arbetsmarknaden.
Naturligtvis skulle snart nog alla patienter teoretiskt klara något av 10 lätt uppräknade av lättaste lätta monotona lågavlönade jobb. Oskäligt? Socialförsäkringsbalken 27 kap.§48 talar om skälighetsbedömning, något som regeringen flaggar för att införa!
Det förödande slaget mot rättssäkerheten har emellertid levererats av den rättegångsliknande beslutsordning som råder redan i första omgången med en iskall rollfördelning (helt oreglerad i beslutshandledningarna) enligt följande: patienten blir ”den ifrågasatte”, en ”förundersökning” inleds där den behandlande läkaren blir ”försvarsadvokat” med skyldighet att presentera ”bevis” i fullgod omfattning inför handläggaren ”domaren” som, hör och häpna, ”skall” vara medicinskt outbildad och till sin hjälp ha en eller flera försäkringsläkare , ”åklagare” som biträde.
Denna hårddragna rollfördelning har utkristalliserats och skärpts senaste åren utan förankring i någon förvaltningsprocessuell reglering och utövas i stor skala, där patienten är frisk (läs skyldig) tills motsatsen eventuellt bevisats (av hans läkare, som ofta negligeras) inför en medicinskt okunnig person, som är helt i händerna på ”rådgivande” försäkringsläkare i kulisserna.
Denne/dessa träffar aldrig patienten, man vet sällan deras namn. Om namnen motvilligt lämnas ut visar det sig inte sällan att en psykiater bedömt ett ortopedfall, en kirurg en utmattningsdepression, en neurolog en njursjukdom.
Tydligen finns inga krav på specialistkompetens hos försäkringsläkaren i ärendet han bedömer. Han är ju formellt ”bara rådgivande”, det är handläggaren som skriver under beslutet (som gäller omedelbart) och detta kan sedan i mycket långsamt tempo överklagas från instans till instans. Jämför denna ryckiga bisarra rättegångsliknande handläggning med sina otydliga märkliga roller (efterhand övergående i allt högre äkta förvaltningsdomstolar vid överklagande) med den jämförelsevis blixtsnabba ”rehabiliteringskedja” patienten förväntas passera.
Denna svepande gråzon av dimridåer saknar varje form av rimlighet eller skälighet och innebär en fundamental rättsosäkerhet för otaliga långtidssjuka, som bedöms godtyckligt och slumpmässigt direkt i första skedet.
PO Hellquist
distriktsläkare
Mot ljusare tider
Det känns härligt med ett nytt år, som ett oskrivet blad för nya möjligheter.
Visst kan man göra förändringar o lova sig själv bättring när som helst under året men det känns just nu som ett ypperligt tillfälle att reflektera över sig själv.
Det är så lätt att mala på i gamla hjulspår o skjuta saker man borde ta tag i på framtiden, o sen blir det liksom aldrig av.
Vad vill du förändra i ditt liv?
Min romantiska bild av kärlek
Jag gillar den berömda myten i Platons ”Gästabudet”, där människorna var hermafroditer tills Gud spjälkade dem itu och sedan dess irrar de två hälfterna kring på spaning efter varandra. Kärleken är en längtan efter vår förlorade hälft.
En romantisk bild kanske men jag känner igen mig.
Jag söker någon som påminner mig om mig själv men som samtidigt kompletterar mig så att vi båda blir mer hela.
Kärlek är när vi utan att tveka känner att vi har hittat hem.
Varför är vi så rädda?
Jag tror att rädsla i olika former är orsak till det mesta av vårt lidande både på det personliga o det kollektiva planet … o det alldeles i onödan.
Rasism är exempel på rädsla för det okända … bättre att angripa än att bli angripen.
Religiös fanatism är rädsla för att just min religion inte skulle vara den enda rätta o jag då eventuellt skulle ha fel … hemska tanke.
Många relationer förstörs pågrund av rädsla. Istället för att njuta av kärleken stöter man bort den man älskar med sin rädsla över att förlora den. Svartsjuka o sura miner över inbillade scenarios är inte vackert eller speciellt älskvärt.
Skräcken för att dö gör att många går omkring o fantiserar ihop olyckor som möjligen skulle kunna inträffa och mår dåligt av sin oro … vi blir extremt kreativa när det gäller att tänka destruktiva tankar.
Lögnare är rädda för att sanningen inte duger och trasslar därför in sig i den ena lögnen efter den andra med skräcken för att bli avslöjade.
Osäkerhet på sin egen person gör att man målar upp en falsk bild av sig själv därför att man är rädd att den man verkligen är inte duger och har sen problem att leva upp till illusionen. Eller så försöker man höja sitt ynkliga lilla jag genom att trampa på andra.
Föräldrar förskjuter barn som de tycker drar skam över familjen men i själva verket beror det på deras egen rädsla för hur andra skulle döma dem själva.
Man tror att det är så svårt att inte vara rädd men livet blir betydligt mer komplicerat och svårlevt om man är det.
Sluta!
Släpp rädslan o acceptera livet, dig själv o verkligheten sådan som den är. Älska o njut o sluta oroa dig över allt som du ändå inte kan påverka … först då lever du ditt liv till fullo.
Heder … vad är det?
För mig har det alltid varit en självklarhet men jag förstår idag att innebörden är väldigt olika för oss och att det för en del människor inte betyder någonting.
För mig står ”heder” för en slags stolthet i att göra rätt, att jag kan stå för mina åsikter och handlingar. Det är en känsla av värdighet som ger mig ett lugn istället för ett dåligt samvete.
Vår rättsuppfattning tror jag att vi till stor del får i vår uppfostran redan från tidig ålder och vi som fått en bra fostran skall vara tacksamma våra föräldrar då mycket faller sig naturligt.
Jag tror nämligen att oavsett hur vi är eller har blivit fostrade så uppskattar vi alla ”hederlighet”, människor vi kan lita på.
Dessutom tror jag aldrig att en ”ohederlig” person kan bli lycklig utan tvärt om väldigt ensam, då det krävs förtroende för att komma en annan människa nära.
En enkel regel som jag tycker funkar bra är ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” … tänk vilken värld vi skulle ha om alla levde efter det!
I Wikipedia står det så här:
Heder eller ära är ett antropologiskt och sociologiskt begrepp kopplat till social status, och är ett begrepp för andra människors uppskattning av en människas personliga värde. Hederns syfte är att bevara ordningen i ett samhälle. Varje individ har ett mått av heder inom en grupp. En grupp har också ett mått av heder inom en större grupp. Hedern förändras med personens handlingar - en handling som gynnar gruppen ökar individens heder, medan en handling som skadar gruppen också skadar personens heder. Den som förlorat sin heder riskerar att bli utstött ur gruppen och i värsta fall bli utsatt för hämnd, medan stor heder kan leda till makt och andra privilegier. Normen för vad som anses hedrande och vanhedrande varierar med tid och plats - till exempel har en ogift kvinnas kyskhet och en gift kvinnas trohet varit avgörande för hennes heder i många kulturer; ett annat exempel är den traditionella mansrollens ansvar att försörja sin familj.
Motsatsen till heder är skam eller vanheder.
Äkta kärlek är osjälvisk
Flera av mina vänner har kärleksbekymmer nu, så det blir mycket snack om relationer. Jag är verkligen ingen expert på området men kan ändå inte låta bli att reflektera.
Jag tror att många fokuserar alldeles för mycket på sig själva och på sina egna förväntningar om hur partnern skall vara, tänka o agera för att göra dem lyckliga. Din lycka är inte en annan människas ansvar.
Jag kan älska, stötta och finnas för någon men jag kan inte ta för givet att den människan skall göra detsamma för mig. Något sådant rättvisesystem finns inte.
Kärlek är något positivt och vackert, något att vara tacksam över o inget man kan kräva eller förhandla om.
Att ge kärlek utan att ha förväntningar på motprestation funkar bra mycket bättre än att sura för att han eller hon inte agerar som jag vill. Det leder faktiskt bara till att man själv blir mindre älskvärd och jag ifrågasätter om det är kärlek det handlar om.
Jag råder inte någon att stanna i en kärlekslös relation, men jag tror att vi skulle känna oss nöjdare o mer älskade om vi inte fokuserade så mycket på hur saker och ting borde vara enligt våra egoistiska spelregler.
Älska osjälviskt o se kärleken som en gåva utan krav på motprestation ... det är det som är kärlek
Reflektion av en nybliven 55 åring
tack Christin för de underbara blommorna
Jag tänkte först skriva att jag inte känner mig så mycket annorlunda mot när jag var 25, bara lite klokare. Men när jag tänker efter så är det rätt stor skillnad.
Idag är jag betydligt tryggare o lugnare men framförallt mer nöjd. Då var jag ofta rastlös, arg o missnöjd.
Mycket av det som var kul o betydelsefullt då, känns inte alls speciellt viktigt eller roligt längre. Mina nöjen, glädjeämnen o prioriteringar har förändrats.
Det är lustigt när jag tänker på hur vuxen jag ändå kände mig då vid 25 o hur jag nu tycker att jag bara var ett omoget barn. Det var egentligen först efter 40 som jag började få insikt i det som verkligen betyder något av värde.
Det är väl insikterna som är det spännande med livet … o jag har mer att lära :-)
Pengar före hälsan ... så tröttsamt!
Läkemedelsindustrin vill förbjuda alla läkeörter i en attack den 30 april
Från och med 30 april 2011 kan nästan alla medicinska örter att vara olagliga inom den europeiska unionen om nya lagförslag accepteras i Bryssel. I deras strävan att slå undan all konkurrens och ta absolut kontroll över människors hälsa har läkemedelsindustrin och jordbruksnäringen vunnit ett viktigt slag i Europa. Det hemliga vapnet som läkemedelsindustrier använder är handelslagar.
Från välstånd till tom köpgalenskap
Många människor inser aldrig att det inte kan finnas någon ”frälsning” i någonting som de gör, äger eller presterar.
Buddha uttryckte det så här, ”obeständighet är en egenskap hos alla omständigheter och alla situationer som du någonsin kommer att träffa på i livet. De kommer att förändras, försvinna eller inte längre tillfredställa dig”.
Jesus sa ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och själ”.
Tolle skriver, så länge som en omständighet bedöms som ”bra” av egot – oavsett om det är en relation, en ägodel, en social roll, en plats, eller din fysiska kropp – tar egot fasta på den och identifierar sig med den. Den gör dig lycklig, den får dig att trivas med dig själv och den kan bli en del av den du är eller tror att du är.
Men ingenting är beständigt i den här dimensionen där mal o mask förstör. Saker antingen upphör eller förändras, eller också kan de genomgå ett byte av polaritet. Samma omständigheter som var bra i går eller förra året har plötsligt eller gradvis förvandlats till något dåligt. Samma omständigheter som har gjort dig lycklig gör dig då olycklig.
Det välstånd du har idag blir till morgondagens tomma köpgalenskap. Det lyckliga bröllopet och smekmånaden förvandlas till en olycklig skilsmässa eller en olycklig samexistens. Eller också försvinner en omständighet så att frånvaron av den gör dig olycklig.
Buddha lärde ut att till och med din lycka är dukkha – ett ord som betyder ”lidande” eller ”otillräcklighet”. Den är oskiljaktig från sin motsats. Det betyder att din lycka och olycka i själva verket är ett. Det är bara tidens illusion som skiljer dem åt.
Hela reklamindustrin och konsumtionssamhället skulle kollapsa om människor blev upplysta och inte längre försökte finna sin identitet genom saker. Ju mer du söker lyckan på det sättet, desto mer kommer den att undfly dig.
Att inte erbjuda något motstånd mot livet är att vara i ett tillstånd av nåd, lätthet och lugn. Detta tillstånd är då inte längre beroende av att saker och ting skall vara på ett visst sätt, bra eller dåligt.
Vad är egentligen positivt o negativt?
Vi söker ständig lycka och tror att något är fel när livet kärvar.
Jag tror att kriser är nödvändiga för att vi skall utvecklas som människor. Det som för tillfället känns negativt kan i slutändan visa sig ge oss något positivt.
Jag blev arbetslös och sjuk, förlorade allt jag ägde och hade men vann mig själv. Jag upplever idag en inre harmoni som jag är tveksam till att jag hade känt om det inte hade drabbat mig.
Visst har det varit tufft men så här i efterhand är jag faktiskt tacksam för att det hände, det har gjort mig till en bättre människa.
